Välj en sida

Har du en gullegris eller är du någons gullegris på jobbet? ”Usch”, kanske du tänker, ”en gullegris ska man väl varken vara eller ha?”. Nej, kanske inte i den bästa av världar, men i själva verket är det mycket vanligare än vi tror och vi kan utgå från att sådana kommer att finnas och till och med behövas från tid till annan. Och om vi byter ut ordet ”gullegris” mot ”viktig partner” eller ”extra betydelsefull arbetskamrat” kanske det känns bättre att tala om det?

Men om vi ändå, för skojs skull, fortsätter använda begreppet gullegris – vad är det egentligen? En sökning på nätet ger några förslag på synonymer: älsklingsbarn, kelgris, morsgris, gullgosse och gullunge men i den här texten väljer jag en annan definition. En gullegris är i det här sammanhanget en person som chefen/ledaren uppskattar särskilt mycket, gillar att samarbeta med, har stort förtroende för samt litar på och som hen därför använder som bollplank och förtrogen. Att ha en gullegris kan därmed bli ett sätt för chefen att orka med och på ett bra sätt hantera en vardag där många stora och små beslut ska fattas, val behöver göras och prioriteringar ske samtidigt som överordnad chef och kollegorna i ledningsgruppen inte alltid är tillgängliga för samtal. Faktum är att många, eller nästan alla, högre chefer har en gullegris även om de inte kallas för det. Jag tänker till exempel på vd:n som har en vice vd, avdelningschefen som har en biträdande vid sin sida eller gd:n som då hen byter myndighet gärna tar med sig sin HR-direktör vid flytten. Så gör man för att ha åtminstone någon person i sin närhet som man kan tala om allt med men också för att vara säker på att få tillräckligt tuggmotstånd av någon som vågar ifrågasätta när det behövs – en gullegris alltså.

På lägre nivåer i organisationerna finns det sällan (ekonomiskt) utrymme för att ha en sådan här ”formaliserad gullegris” och då väljer många chefer istället en av sina medarbetare till uppdraget. Det sker emellertid sällan till följd av ett noggrant övervägt beslut. Istället utvecklas relationen med tiden och ju bättre den blir desto ”gulligare” blir den och desto närmare varandra kommer chefen och grisen.

Att ha en gullegris är alltså ett stöd för chefen men relationen är också viktig för gullegrisen. Hen får extra access till chefen, får veta sådant som kanske inte är allmänt känt än och ges tillfälle till inflytande över chefens beslut. Dessutom är det rimligt att anta att gullegrisen då det blir dags för lönerevision kan få lite extra utdelning till följd av det stöd som hen ger till chefen. Och, sist men inte minst, är positionen som gullegris en bra språngbräda till högre befattningar och kanske till ett eget chefsuppdrag.

Så här långt kan vi alltså konstatera att både chef och gullegris kan ha stor nytta av sin relation men vad händer i resten av arbetsgruppen om det finns en gullegris? Det brukar inte ta särskilt lång tid innan chefens gullegris är identifierad och då uppstår lätt avundsjuka, osäkerhet och till och med agg i förhållande till den som upplevs ha chefens gunst. Ur individens perspektiv kan det dessutom vara befogat – gullegrisen särbehandlas ju faktiskt ibland på ett positivt sätt.

Det bästa sättet att hantera ett sådant här ”gullegrissyndrom” är att använda största möjliga transparens det vill säga att inte smyga med relationen. I egenskap av chef gäller det att ha mod nog för att stå upp för det egna behovet av att ha någon att anförtro sig åt och diskutera svåra frågor med. Då är det klokt att förklara för omgivningen att personen X är en ”viktig partner” eller ”extra betydelsefull arbetskamrat” snarare än en gullegris i bemärkelsen ”älsklingsbarn” eller ”kelgris”. Det kan förstås ändå kännas orättvist för alla som inte har samma roll men så ser ju livet, och arbetslivet, ut och det är något vi vanligen får acceptera. Så om du har eller är en gullegris – stå upp för innebörden av det, var stolt och ta ansvar för den ömsesidiga relationen. Ge inte och ta inte emot otillbörliga fördelar, skvallra inte på arbetskamraterna och berätta aldrig något som du har fått veta i förtroende. Då kan den som är chef tillsammans med gullegrisen fortsätta arbeta och utvecklas till gagn för både dem själva och för den verksamhet de arbetar i.

Hur ser det ut på din arbetsplats? Finns det gullegrisar och hur funkar det i så fall? Eller är sådana något helt förkastligt som inte får finnas (även om det kan vara svårt att undvika)?