Det mesta kommer att hända, det är bara frågan om när…

Om jag ska försöka beskriva Marie Hallander Larsson, HR-direktör på Akademiska Hus, med tre ord väljer jag Utvecklingsorienterad, Kompetent och Genuin. Kanske är det de egenskaperna som har bidragit till att hon idag är en av Sveriges mest meriterade HR-direktörer med erfarenhet från organisationer som till exempel Swedbank, Posten, Astra Zeneca och Försäkringskassan? Chefsverkstaden träffar Marie en lite mulen men vacker novembermåndag för ett samtal om chefsrollen och om ledarskap. Hon bjuder generöst på sina erfarenheter och jag får med mig massor av tankar om vad som är viktigt och oviktigt, lätt och svårt i chefsjobbet.

 

Jag börjar med att fråga Marie om hur det gick till när hon fick sitt första chefsjobb. Då lyser hon upp och man kan ana att minnet från den gången är positivt. ”Mitt första chefsjobb var på Folkuniversitetet i Karlskrona. Jag var bara 22 år gammal men min dåvarande chef trodde på mig – trots att han visste att jag hade noll erfarenhet från ledarskap – och gav mig chansen att kliva på ett vikariat. Jag lärde mig massor under de 1,5 år jag jobbade där även om det var tufft ibland. Till exempel minns jag när vi hade brandsyn på kontoret och jag öppnade ett brandskåp för att visa att allt var i sin ordning. Där fanns inte bara en brandslang utan också en samling med spritflaskor, det visade sig att en av mina medarbetare hade alkoholproblem. Efter det har jag lärt mig att som chef får man vara beredd på nästan alla typer av personalärenden, det mesta kommer att hända – det är bara frågan om när.”

 

Skillnader och likheter – mellan branscher och över tid

Marie bestämde sig under Karlskronatiden för att hon ville fortsätta arbeta som chef och så har det också blivit. Samtidigt har det varit ett aktivt val att pröva olika branscher vilket har gett Marie den breda kompetens hon har idag. När jag undrar över vilka skillnader hon i egenskap av chef har upplevt då hon har bytt mellan olika verksamheter svarar Marie: ”Människor är de samma överallt, vi styrs av samma behov och önskemål oavsett bransch. Däremot har man som chef olika förutsättningar beroende på vilken typ av verksamhet man verkar i. Till exempel kan en del organisationer åtgärda personalfrågor genom att tillföra pengar medan andra inte har samma möjlighet. Det här påverkar förstås chefsarbetet.” När det gäller frågan om hur chefsyrket har förändrats under de dryga 30 år som Marie har verkat som chef har hon svaret helt klart för sig. ”Ja, kraven har ökat. Tidigare var det vanligt att cheferna gick till någon på HR för att få hjälp med medarbetarfrågor, nu är det medarbetarna som kommer till HR för att diskutera chefsproblem. När jag började som chef skulle jag primärt svara upp mot förväntningar från ledningen, nu ska jag i minst lika hög utsträckning uppfylla medarbetarnas förväntningar och det är långt ifrån alltid som det är möjligt att klara båda delarna. Utvecklingen mot delaktighet, ett aktivt medarbetarskap och ökad transparens har förstås många fördelar men det kan också vara tufft för den som är chef. Ibland känns det som om det har blivit en mänsklig rättighet att kritisera och att ställa krav och med framväxten av sociala medier kan saker och ting spridas på ett sätt som inte skedde förr. Att det blir så här är i och för sig inte något som är specifikt för chefsrollen, det påverkar alla delar av samhället, men det innebär definitivt nya krav på oss ledare.”

 

Chefsjobbet i nöd och lust

Att ett chefsjobb innebär såväl lustfyllda som mindre roliga delar är inte så konstigt men för Marie uppväger ändå det som är positivt. ”Det bästa med jobbet är att kunna påverka.” säger hon med ett brett leende. ”Det gäller både organisationen och medarbetarna, att kunna bidra till att de mår bra och att kunna lyfta dem och ge dem chans att utvecklas. Det är fantastiskt att få vara med om det. Men det finns förstås sådant som inte är lika kul med chefsjobbet. Jag har grundinställningen att alla vill göra gott men emellanåt händer det att jag blir besviken. Helst vill jag jobba med tillit och inte hålla på att kontrollera medarbetarna men då och då inser jag att jag har varit lite för blåögd. Fast jag tycker jag ändå att det är en bättre strategi i längden och jag följer Laura Hartmans arbete i Tillitsdelegationen med stort intresse.”

 

Vem vill bli chef?

jag frågar Marie om hon skulle rekommendera någon att satsa på en chefskarriär säger hon ”Ja, absolut!” men skickar samtidigt med några tips till den som funderar på det. ”I ambitionen att tillmötesgå unga karriärsugna personer ger vi dem ibland för stort ansvar för tidigt. Eftersom chefsjobbet är så komplext finns det en risk att de blir slitna och cyniska eller att de helt enkelt inte orkar med. Jag tror att det är bättre att börja med att bli chef för en mindre verksamhet och sedan växa med tiden. Och när erbjudandet om ett chefsjobb kommer, vare sig det är det första eller nästa steg i karriären, tycker jag det är klokt att fundera över vilka förväntningar som ledningen och medarbetarna har på mig, vilka förutsättningar jag kommer att få och vilket stöd som finns. Om den sammanvägda bedömningen blir att förväntningarna är rimliga, förutsättningarna goda och tillgången på stöd tillräcklig så är det bara att köra!” säger Marie.

 

Vad behöver chefen kunna idag och imorgon?

Vilken kompetens en chef behöver ha varierar förstås en del mellan olika typer av verksamhet men Marie tvivlar inte när jag ber henne nämna ett område som hon tror är viktigt för alla att behärska: ”Konflikthantering! Och då menar jag inte bara förmågan att hantera negativa och riktigt svåra konflikter. Oenigheter uppstår hela tiden, det är en del av vardagen om vi ska kunna ha kreativa och utvecklande arbetsplatser, och det är inget konstigt med det. Men att ha kunskap och verktyg för att kunna upptäcka konflikttecken och sedan kunna hjälpa medarbetarna att själva komma vidare i sin dialog, det är en jätteviktig kompetens som alla chefer behöver. I det ingår också att ha en väl utvecklad kommunikationsförmåga och just nu utbildar vi alla våra chefer på Akademiska Hus i det.”

 

Maries bästa tips

Innan vi skiljs åt ber jag Marie dela med sig av något knep som hon använder och har glädje av i sin vardag som chef och svaret kommer direkt: ”Både i egenskap av chef och som HR-direktör händer det att jag får höra gnäll och klagomål. Då brukar jag tänka på något som filosofen Nietzsche har sagt: Människor tål hur mycket som helst bara de vet varför det sker. Ofta är det just så och om den som ifrågasätter något får veta varför, eller om hen får stöd i att själv ta reda på det, så blir det bättre. När jag var yngre ville jag gärna komma med färdiga lösningar men jag har lärt mig att istället vara mer coachande så att medarbetarna själva kan hitta svaren.”

Så här långt komna i vårt samtal har tiden stuckit iväg och jag redan fått mer tid med Marie än vad vi hade planerat för men innan jag återvänder ut i höstrusket säger hon ytterligare en sak som jag tar med mig hem: ”Det som avgör om man kan ha roligt och trivas på jobbet som chef är att man själv har en bra chef och att kulturen på arbetsplatsen är stöttande. Så har jag det idag och det är en arbetssituation som jag önskar att alla skulle ha!”

Intervjun med Marie Hallander Larsson gjordes av Pia Juhlin Åstrand måndagen den 7 november år 2017. Om du har förslag på någon chef som vi borde intervjua är du välkommen att höra av dig till pia.juhlin@chefsverkstaden.se.