Kraftfull och sårbar på samma gång

Dagen innan jag ska träffa Dan Eliasson googlar jag honom och ser att vi är födda samma år, 1961, men det är nog den enda likheten mellan oss. Medan jag har ägnat mig åt chefskap i mindre bolag, konsultande och lägre tjänster i offentlig sektor har han gjort en spikrak karriär inom statsförvaltningen. Ja, jag skulle nästan tro att han efter sina år på bland annat Migrationsverket, Försäkringskassan och Polismyndigheten är landets mest kända generaldirektör. Kanske är det därför jag är lite nervös när jag sitter på tunnelbanan på väg till vårt möte men oron försvinner så gott som direkt när vi väl träffas. Dan är nämligen väldigt lättsnackad.

Idag är Dan Eliasson generaldirektör på MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och det är en tidig, mörk och kylig januarimorgon då vi ses på hans kontor. Vi börjar med det sedvanliga kaffet (fast Dan dricker te) och jag frågar som vanligt hur allt började. Dan tänker efter helt kort och berättar sedan: ”Jag var 32 år gammal när jag blev kansliråd på UD och fick ansvaret att leda en grupp som skulle jobba med rättsliga frågor inför Sveriges EU-medlemskap. Det kändes som en bekräftelse, att de hade sett mig, och jag var glad åt att få göra ett karriärkliv. Samtidigt hade jag vid den tidpunkten en ganska vag bild av vad det innebär att vara chef. Jag trodde att det viktigaste var att leda och fördela arbetet men insåg snart betydelsen av att på djupet förstå mänskliga relationer. Sådant som gruppdynamik och det som händer vid förändringar är generiska processer och något man ofta ställs inför som chef. Så det vet jag idag – den som vill bli en bra chef och ledare måste förstå mekanismerna och den dynamik som uppstår i grupper och under förändringsprocesser.”

 

Ibland måste chefskollektivet säga stopp

Sedan Dan tog sina första lite vingliga steg som chef har det gått ungefär 25 år och jag ber honom beskriva några trender han har sett under den perioden. Svaret kommer utan längre betänketid: ”Det första är att förändringstakten har ökat hela tiden, det gäller i arbetslivet men också i samhället i övrigt. Därför har förmågan att leda förändring blivit en nyckelkompetens som alla ledare behöver ha idag.”

”Men”, säger jag, ”kan det inte bli för mycket förändring?”. ”Jo, absolut!” säger Dan och fortsätter: ”Vi människor orkar faktiskt inte med hur mycket förändring som helst. Därför är det viktigt att cheferna på en arbetsplats, chefskollektivet, vågar säga stopp när det behövs. Det är naturligt för en ny högsta chef att vilja genomföra förändringar men det kan också vara klokt att följa den inslagna vägen och inte ändra på saker och ting för snabbt. Förändringar måste få verka ett tag innan de kan ge resultat och har medarbetarna engagerat sig i något kan det ta bort arbetsglädje och engagemang om man avslutar för tidigt.”

En annan förändringstrend som Dan lyfter fram är förskjutningen från ett ledarskap som ägnar sig åt att mäta och följa upp i detalj mot en mer tillitsbaserad styrning och det är en utveckling han ser positivt på. ”Ett par personer som var mina chefer i början av karriären utmärktes av att de gav mig frihet under ansvar och det gillade jag verkligen. Det kan låta som något man gör för att vara snäll men när jag fick deras förtroende ville jag leva upp till det och ansträngde mig därför lite extra. Ingen av oss vill ha någon som står bakom axeln och kontrollerar det vi gör så jag är övertygad om att det här är rätt väg att gå.”

 

Makt ger inflytande

Att Dan Eliasson gillar att vara chef kommer knappast som någon överraskning för mig men vad är det egentligen som är så bra med det? ”Jag tycker om makt!” svarar Dan direkt. ”Vissa tycker det är fult att säga så men det är sanningen. Jag tror dessutom att alla chefer innerst inne vill ha makt eftersom det ger inflytande. Och inflytandet vill vi ha för att vi tror att vi har något att bidra med, vi vill helt enkelt kunna påverka. När jag är chef har jag makten att påverka, så enkelt är det!”.

Men, undrar jag, finns det inte en risk att luften ”på toppen” blir allt för tunn och att makten stiger en åt huvudet? ”Jo”, säger Dan, ”och jag är medveten om att jag är mest sårbar när jag är som mest kraftfull. När jag, för att jag vill eller för att jag måste, utstrålar mycket energi och är riktigt kraftfull så inbjuder mitt kroppsspråk inte direkt till dialog och ifrågasättande. Därför har jag bett mina närmaste på jobbet att vara uppmärksamma på det och att de ska hjälpa mig att vrida och vända på viktiga frågor. Ja, det ingår faktiskt i deras uppdragsbeskrivningar. Men jag har också sedan många år en extern samtalspartner som jag träffar regelbundet, det är lite som en blandning av terapi, coachning och konsultstöd. Jag blir utmanad och tvingad att tänka efter och kan få stöd i de svåraste besluten – till exempel de som handlar om personer jag har i min närhet.”

Makt och inflytande i all ära men finns det då inga nackdelar med chefsjobbet? Jo, det gör det förstås och Dan hymlar inte med det. ”Ibland dränerar jobbet mig. Som chef ska jag ge omtanke och energi till andra hela tiden. Jag ska stötta, hjälpa, vägleda, finnas till hands och vara beredd att göra omtag när det behövs. Jag har ju också varit chef i flera organisationer som bedriver svår verksamhet och som väcker känslor hos människor. Att då vara ansiktet utåt kan vara tufft ibland men jag ser till att fylla på med energi när jag kan. Då vill jag helst vara utomhus, fixa med trädgården och med huset eller bara vistas i naturen. Och så idrottar jag mycket.”

 

Erfarenheter och tips från Dan

”Tillitsbaserad styrning utesluter inte uppföljning, det finns ingen motsättning där.” förklarar Dan med eftertryck. ”Tvärtom har jag med tiden insett att jag själv behöver bli bättre på den balansen. Det är när jag har gett medarbetare förtroende i viktiga frågor men sedan missat att följa upp som jag har ibland har blivit besviken och gått på nitar. Sedan är det viktigt som chef att inte fastna i operativa frågor, och det gäller på alla nivåer. Den som är chef ska alltid ha ett längre tidsperspektiv än de personer hen leder och försöka lyfta blicken mot horisonten.”

Vilka tips har då Dan att ge till den som står inför sitt första uppdrag som chef? ”Var dig själv är mitt första råd! Om du blir erbjuden ett chefsjobb är det för att någon har sett dig som den du är. Det är alltid bra att jobba med de svagheter man har men fokusera på att odla dina styrkor och undvik att försöka ändra på dig. En annan sak som jag har lärt mig med tiden är att det som händer i en grupp över tid och det som sker i en organisation där förändringar genomförs kan göra att ditt jobb blir stökigt och besvärligt emellanåt. Om du då har kunskap om hur processerna brukar fungera behöver du inte ta det som händer personligt. Tvärtom, det som sker är kvitton på att du är på rätt väg!”.

 

Ska vi dra till Costa Rica?

”Jo”, erkänner Dan när vi börjar närma oss slutet på vårt samtal. ”Ibland har jag funderat på att hoppa av som chef och istället flytta till Costa Rica, ligga på stranden, äta nyfångad fisk och dricka cocosmjölk. Men jag är i grunden plikttrogen och har jag fått ett förtroende så vill jag ro det i land. Om det är en välsignelse eller en förbannelse vet jag inte men det är sådan jag är. Så när jag får tankar på att sluta försöker jag att stanna upp och tänka efter och det slutar alltid med att jag ändå tycker att jag har mer att bidra. Så då fortsätter jag.”

”Men”, undrar jag, ”om du ändå skulle göra något annat än att vara chef….?” Dan lutar sig tillbaka och sänker för en stund tempot i vårt samtal. Sedan säger han: ”Innan jag fick mitt första chefsjobb var jag en av Sveriges främsta experter på EG-rätt. Det var en fantastisk känsla att verkligen vara säker på min kompetens och det kan jag sakna ibland. Som generaldirektör förväntas jag kunna svara på alla sakfrågor och detaljer inom min verksamhet men det är helt omöjligt och det är heller inte mitt jobb. Så att få odla ett expertområde igen, verkligen grotta ned mig i något, är nog det jag skulle välja.”

Vår mötestid är slut och innan vi skiljs åt tackar jag Dan för att han så generöst har delat med sig av tankar, känslor och erfarenheter. Då lutar han sig fram och säger: ”Jag har varit med om en del utmaningar som med tiden har gjort mig ganska orädd, jag har inte så mycket att förlora längre. Ibland har jag fått lite stryk och det har gett mig några ärr, därför oroar jag mig inte så mycket för vad andra ska tycka. Det ger mig en inre trygghet och jag tror att det är något som är bra för hela organisationen.”

Intervjun med Dan Eliasson gjordes av Pia Juhlin Åstrand torsdagen den 10 januari år 2019. Om du har förslag på någon chef som vi borde intervjua eller om du själv vill vara med är du välkommen att höra av dig till pia.juhlin@chefsverkstaden.se.