”Kajsa Kavat jobbar i äldreomsorgen”

Att regelbundet ta ett arbetspass ute i verksamheten är en självklarhet för Elisabet Keussen, vd för vård- och omsorgsföretaget Kavat vård. Hennes karriär har gått från utredarjobb i en statlig myndighet till chefspositioner i stora och framgångsrika bolag men hon har hela tiden strävat efter att arbeta verksamhetsnära och det vill hon fortsätta med. Vårt samtal kommer bland annat att handla om förändringar i chefsyrket och om vådan av att svara för fort men vi kommer också in på varför en del personer kanske bör välja aktiehandel snarare än en chefskarriär. Läs om chefen som vill göra livet bättre för andra!

Det är korsdrag i Elisabet Keussens rum när jag träffar henne en varm junidag och tur är väl det eftersom högtryck råder och solen steker in genom fönstren. Vi ses på sjunde våningen i äldreboendet Birger Jarl, en av de tio verksamheter som drivs av det privata vård- och omsorgsföretaget Kavat Vård där Elisabet är vd sedan knappt ett år tillbaka. Eftersom jag är lite nyfiken på varför företaget heter som det gör frågar jag, innan vi börjar tala om jobbet som chef och livet som ledare, Elisabet om det och hon berättar: ”Kavat vård startade år 2006 och ambitionen har hela tiden varit att bidra till individens rätt att välja, inte bara vilket boende man vill ha utan också vilken profil som känns rätt. Därför har vi bland annat boenden som vänder sig särskilt till personer som talar persiska, spanska och arabiska. Här på Birger Jarl har vi också ett stort utbud av tilläggstjänster för den som vill ha hjälp med något utöver det som vanligen ingår på ett vård- eller omsorgsboende. Namnet, Kavat vård, har vi hämtat från Astrid Lindgrens saga om Kajsa Kavat. I sagan bryter Kajsas mormor benet men Kajsa finner på råd, tar initiativ och hittar sätt att hantera de problem som uppstår. Så vill vi också vara – då kan vi ge de bästa vård- och omsorgslösningarna samtidigt som vi har en kärleksfull relation till ”mormor”!”

”Aha!”, tänker jag, ”här har vi ett utomordentligt exempel på så kallad storytelling det vill säga att använda en berättelse som ett slags värdegrund, bra tänkt och antagligen något som bidrar till en gemensam företagskultur.” Men nu har det blivit tid att tala om Elisabet, hur började hennes chefsresa?

 

Från utredare till säljare…

”Från början utbildade jag mig till beteendevetare och fick jobb som utredare på Socialstyrelsen men jag kände ganska snabbt att det inte riktigt passade mig. Vid den här tiden hade jag inte så stora fasta kostnader och ingen familj så jag kunde ta lite risker och fick jobb som säljare på ett företag som hette Expressklipp. Bolaget var en del av Kinneviksgruppen och vi sålde omvärldsbevakning till företag och personer som ville veta vad som sades i media om dem, om deras bransch eller kanske om deras konkurrenter. Det finns förstås inte längre eftersom allt sådant är digitaliserat numera. Jobbet i sig var kanske inte så stimulerande men jag hade en väldigt bra chef som var entusiasmerande och som hade förmåga att se var och en av oss. När hon slutade fick jag frågan om jag ville ta över som försäljningschef och då tackade jag ja.”

Det här låter spännande så jag ber Elisabet berätta mer, vad hände sedan? ”Jag var nyss fyllda 25 och hade inte så stora förväntningar, till exempel fick jag inte högre lön förrän senare, men jag ställde ett krav: jag ville ha något slags chefsutbildning. Det ledde till att jag fick gå ’säljledarskolan’ och det jag lärde mig där har jag nytta av än idag. Bland annat fick jag insikt i hur man som chef kan hjälpa andra att utvecklas genom att ta fram målbilder och handlingsplaner och vi jobbade också med något som kallades RIK-samtal. RIK står för resultat, insats och kompetens och det är en metod som jag fortfarande använder mig av.”

 

…och från försäljningschef till vd

Efter några år hos Expressklipp fortsatte Elisabet sin karriär som försäljningschef hos Proffice. Det ledde efter en tid till det första vd-jobbet, hos Proffice Pedagogen, och senare till vd-uppdrag på Proffice Care, Cityakuten och i ett privat bolag som bland annat driver vårdcentraler. Efter det jobbade Elisabet sex år i vårdkoncernen Aleris innan hon i oktober år 2017 tog över vd-skapet för Kavat vård. Det betyder att hon har varit chef i ungefär 30 år och jag frågar om chefsjobbet har förändrats på något sätt under den tiden. Elisabet tänker efter en stund och svarar sedan: ”Förr i tiden fanns det inte lika många regler som man behövde ha koll på, nu är det mycket mer fokus på att kunna arbetsrätt. När jag började som chef var arbetslivet helt annorlunda. Jag minns att det var okej att röka på kontoren och på personalfesterna kunde det förekomma mycket alkohol – så är det ju verkligen inte idag. Diskrimineringsfrågorna har också kommit mycket mer i fokus och sammantaget ställs det idag större krav på kunskap hos mig som chef.”

Jo, visst är det mycket att hålla koll på när man är vd och jobbet – liksom de flesta andra arbeten – har förstås både upp- och nedsidor så jag frågar Elisabet vad som är det bästa och det sämsta med att vara chef?

”Det bästa är att få vara med och bestämma och framför allt att kunna påverka det som händer. Samtidigt innebär jobbet ett ansvar, det som jag beslutar kan få stora konsekvenser för människors liv. Därför kan det ibland bli svåra dilemman att hantera och jag kan känna obehag innan jag tar en del beslut men det är normalt och mänskligt. Men jag jobbar absolut hellre i en verksamhet som har betydelse för människor än en som säljer läskedrycker även om det kan vara utmanande ibland!”

 

Värdet av att vänta

Efter flera olika vd-positioner och jobb i stora och framgångsrika organisationer har Elisabet Keussen lärt sig en hel del om vad som krävs för att lyckas som chef och jag frågar henne om hon har några tips till den som vill satsa på en sådan karriär. Elisabet funderar en stund och säger sedan: ”Ett råd är att inte ta på sig andras problem. När jag var ny som chef hände det att jag tog på mig för mycket ansvar för sådant som egentligen borde lösas av andra. Till exempel stöttade jag en medarbetare för mycket och för länge när hen inte riktigt klarade jobbet istället för att ta konsekvenserna av situationen och försöka hitta en alternativ lösning. En annan sak, och en som jag fortfarande måste tänka på då och då, är att inte svara på frågor snabbare än vad som är nödvändigt. Jag har själv haft bilden av att en bra chef ska kunna fatta rappa beslut men det är faktiskt få beslut som inte kan vänta en dag eller två. Ibland har jag förhastat mig, kanske för att jag vill hjälpa till eller för att frågan skapar oro hos mig, men det som är sagt går aldrig att ta tillbaka. Därför är det ofta bättre att tänka till en extra stund. Sedan är det viktigt att förstå att man inte kan kräva att få bli ledare, det är något man måste förtjäna. För att fungera som chef måste man vara intresserad av människor och vilja göra livet bättre för andra. Ett chefsjobb ska man inte ta för pengarna tycker jag, då är det bättre att satsa på aktier istället.”

Tiden har runnit iväg och det är tid för mig att avsluta intervjun med Elisabet så jag sparar mina anteckningar och stänger av datorn. Men, visar det sig, vårt samtal fortsätter ännu en stund. Vi har hittat några gemensamma intresseområden och innan jag går bjuder Elisabet på ett par boktips och rekommenderar en intressant sajt som hon tror jag kan ha glädje av. Hon gör det för att det är sådan hon är – generös, engagerad och vänlig. En sådan chef skulle man ha!

Intervjun med Elisabet Keussen gjordes av Pia Juhlin Åstrand torsdagen 28 juni år 2018. Om du har förslag på någon chef som vi borde intervjua är du välkommen att höra av dig till pia.juhlin@chefsverkstaden.se.