Tillit byggs tillsammans

I egenskap av (bland annat) ordförande i regeringens Tillitsdelegation och granskare i Dagens Nyheters artikelserie om viktiga samhällsfrågor inför valet är Laura Hartman i dessa dagar högaktuell. Därför blir jag positivt överraskad och väldigt glad över att hon hinner träffa mig för en intervju. Men det gör hon och inte nog med det, hon tar sig god tid för vårt samtal och känns 100% närvarande hela tiden. Vi träffas i ett lite tråkigt kontorsrum i det stora kontorskomplexet Garnisonen men samtalet flödar av energi, drivkraft och framåtanda – min vecka kunde knappast ha börjat bättre!

Det är bara några månader sedan Tillitsdelegationens slutbetänkande om tillitsbaserad styrning och ledning publicerades (länkar längst ned i texten) men Laura vet redan att mottagandet är positivt. Dessutom har hon fått ett fortsatt uppdrag att jobba med frågorna men nu i den statliga sektorn. Därmed känns det naturligt att börja vårt samtal där men jag känner mig lite generad över att jag ännu inte har hunnit läsa hela betänkandet. Hur ska jag börja? ”Ingen fara” säger Laura med ett brett och överseende leende, ”det är ju ganska mycket text”, och så börjar hon berätta.

”Tillitsdelegationen har i två år arbetat med uppdraget att utveckla styrning och ledning i välfärdssektorn. Vårt mål har varit att bättre kunna ta tillvara medarbetarnas kompetens och samtidigt ge större värde till de medborgare som använder välfärdstjänsterna. Bakgrunden är att många verksamheter med tiden har utvecklat en styrapparat som i allt för stor utsträckning fokuserar på kontroll och granskning. Det betyder att medarbetarna följs upp mer baserat på prestation och ’pinnjakt’ än på det värde de skulle kunna skapa utifrån sin professionalitet. Vi ville helt enkelt se hur en ledning och styrning som baseras mer på tillit kunde ändra på det. I vårt arbete har vi samarbetat med forskare som har följt försöksverksamheter men vi har också lagt stor vikt vid att ha dialog med så många som möjligt. Resultatet har blivit en filosofi snarare än en helt ny styrmodell och i vår forskningsantologi delar vi med oss av både insikter och konkreta exempel på hur en verksamhet kan röra sig mot en mer tillitsbaserad styrning.”

 

Tillit måste återskapas varje dag

Att minska på kontrollen och istället utveckla former för att leda och styra med tillit låter ju väldigt tilltalande men kan det inte vara lite läskigt att släppa kontrollen? ”Jo” svarar Laura, ”särskilt i dessa tider då ett misstag eller något som går på tok snabbt kan spridas och leda till stor uppmärksamhet i media och på sociala medier. Då gäller det att chefer och medarbetare stöttar varandra och att det finns arenor för att göra det i vardagen. Då och då blir det fel, det går inte att undvika helt, men genom att skapa former för löpande kollegial granskning och kvalitetsuppföljning kan vi lära av varandra och tillsammans utveckla verksamheten.”

Men vad krävs då för att en förflyttning mot en mer tillitsbaserad styrning och ledning verkligen ska komma till stånd? Laura lutar sig engagerat framåt och förklarar: ”Förändring kan vara svårt och det tar tid att komma från insikt till att faktiskt göra saker annorlunda. Den högsta ledningen, både den politiska och tjänstemännen, har förstås en viktig roll men lika betydelsefullt är medarbetarnas vilja och engagemang – tilliten måste vara ömsesidig. Sedan handlar det om att ge medarbetarna ett större handlingsutrymme, tydligare mandat och goda förutsättningar att använda det. I de försöksverksamheter vi har följt har vi sett flera goda exempel på hur det kan gå till men det kräver förtroendefulla relationer och att tilliten återskapas varje dag.”

 

Från skolteater till samhällsnytta

Så här långt komna i vårt samtal har jag blivit allt mer nyfiken på Lauras egen resa, varför valde hon en chefskarriär? Laura berättar: ”Jag förstod tidigt att jag ville ta ett ledaransvar och jag prövade på det redan som liten genom att vara den som ordnade klassresor och teaterföreställningar i skolan. När jag senare läste på Universitet i Helsingfors var jag ordförande för ekonomföreningen men också för slalomklubben och fick pröva på ledarskap i praktiken. Jag valde sedan en forskningskarriär, något som ofta innehöll ett projektledarskap, men mitt första chefsjobb fick jag på Statskontoret. Då kände jag mig både mogen och väldigt sugen på att ta på mig ett sådant ansvar. Sedan dess har jag haft chefsuppdrag av olika slag men det som har varit gemensamt för dem är att de har gett mig möjlighet att jobba med det jag brinner för – att göra samhällsnytta av forskningen. Genom att vara chef har jag kunna göra mer för att nå dit än vad jag hade kunna göra som ensam forskare, som chef får jag helt enkelt en större hävstång för det jag vill åstadkomma.”

Men, undrar jag, finns det inget som kan vara dåligt med att vara chef? Eller svårt? ”Jovisst” säger Laura och fortsätter: ”Ett par gånger har jag hamnat i situationer då jag har upplevt motstånd från ledningen eller externt eller att verksamheten har styrts utifrån värderingar jag inte har kunnat skriva under på. Det kändes väldigt frustrerande eftersom det inte bara drabbade mig utan också mina medarbetare. Situationen blir också påfrestande eftersom jag sätter stort värde på att stå för de beslut som ledningen fattar men samtidigt vill följa min inre kompass. Ibland uppstår därför en lojalitetskonflikt och det har hänt att jag har valt att lämna uppdrag av den anledningen.

En annan sak som kan vara utmanande är att jag alltid försöker utgå från att de jag möter är mogna och förmögna att ta ett eget ansvar. Trots det kan det ibland uppstå ett slags ”vuxen-barn-relation” då jag – för att jag är chef – förväntas kunna svara och hitta lösningar på allt. Jag är förstås medveten om att jag i egenskap av chef har makt och det är jag ödmjuk inför men för mig känns det viktigt att utgå från att de flesta faktiskt vill varandra väl. Därför anstränger jag mig alltid för att bjuda in till dialog och ge mig och andra möjlighet att kunna förstå varandras perspektiv och situation.

 

Fyra råd inför första chefsjobbet

Vilka råd har då Laura att ge till den som står inför sitt första chefsjobb? Laura tänker efter lite och räknar sedan upp fyra saker.

”Till att börja med är det viktigt att välja rätt chef. Ett sätt att göra det är att under rekryteringsprocessen fråga vilka förväntningar som finns på dig och vilket mandat du kommer att få. Tänk också igenom vad du själv vill och behöver för att kunna göra ett bra jobb och prata med din blivande chef om det. Du kommer inte att kunna bli en bra chef om du inte själv har en chef som utövar ett gott ledarskap!

En annan sak som är bra att tänka på som ny är att använda och utveckla förmågan att lyssna. Alla människor tycker om att bli lyssnade på och genom att göra det kan du locka fram det bästa hos dina medarbetare. Dessutom kommer du att lära dig mycket om du verkligen lyssnar på dem. De kommer säkert att vilja veta vad du vill göra med verksamheten på det övergripande planet och det kan du gärna berätta men undvik att svara för snabbt på mindre frågor. Utöva hellre ett coachande förhållningssätt och hjälp medarbetarna att utvecklas. På det sättet kan du också bidra till att utveckla en mer tillitsbaserad styrning och ledning.

Tänk sedan på att du inte är en supermänniska och ta hand om dig själv. Det är lätt att bli uppslukad och att jobba för mycket men det är viktigt att skapa sina egna gränser mellan arbetsliv och privatliv. Var de ska gå måste var och en avgöra, det finns ingen universallösning, men en utarbetad chef som kanske blir trött, vresig och virrig kommer inte att utöva ett bra ledarskap.

Och så till sist – ha inte för bråttom utan sov på saken innan du ger besked eller tar beslut i viktiga frågor. Jag kan ibland bli lite uppjagad om jag känner att något kanske håller på att gå på tok eller bli fel och då vill jag gärna ta tag i det direkt men jag har lärt mig att det kan vara bättre att ta det lite lugnt. Kanske beror det här på att jag är så engagerad i det jag gör och att jag ofta befinner mig i situationer där jag är offentligt exponerad men även om det förstås är bra att vara medveten om och förebygga oönskade situationer brukar jag ändå försöka stanna upp innan jag agerar.”

Klockan har tickat snabbt under vårt samtal och det har blivit tid att avrunda. Det känns lite trist att behöva lämna det energigivande mötet med Laura men å andra sidan har jag ju spännande läsning att ta itu med…

Intervjun med Laura Hartman gjordes av Pia Juhlin Åstrand måndagen den 3 september år 2018. Om du har förslag på någon chef som vi borde intervjua är du välkommen att höra av dig till pia.juhlin@chefsverkstaden.se.

Vill du också veta mer om Tillitsdelegationens arbete hittar du länkar nedan.

Tillitsdelegationens slutbetänkande: http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2018/06/SOU-2018_47_Webb.pdf

Tillitsdelegationens forskningsantologi: http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2018/06/SOU_2018_38_webb.pdf