Välj en sida

Den senaste veckan har jag tagit del av några berättelser som gör mig oroad och faktiskt lite ilsken. De handlar alla om hur mycket och när vi arbetar och de är hämtade från helt vanliga svenska arbetsplatser där den ordinarie arbetstiden är dagtid.

Exempel 1: En tjänsteman i en stor organisation har telefonmöte med kollegor efter midnatt. Samtalet handlar om ett projekt som har krävt en stor arbetsinsats under flera månader, nu är det i slutfasen.

Exempel 2: En hög befattningshavare i en statlig myndighet söker en extern kontakt på telefon efter kl. 23.00 på kvällen. Ärendet är inte brådskande.

Exempel 3: En första linjens chef i en privat verksamhet jobbar vid datorn efter midnatt. Anledningen är att hen vill hjälpa sina medarbetare som inte hinner med.

Nu tänker du kanske ”Jo, men så kan det ju bli emellanåt om man har mycket att göra. Det är inget konstigt med det.” och det stämmer så klart. Men vad händer om det sker för ofta eller till och med hela tiden?

Sverige har sedan drygt 30 år tillbaka en arbetstidslag (1982:673). I den regleras bland annat hur mycket övertid en medarbetare får arbeta under en månad och under ett år men för att den ska vara möjlig att efterleva är det ett nödvändigt krav att all arbetstid registreras. Hur ska vi annars kunna veta hur många timmar vi själva och andra jobbar och därmed kunna vidta åtgärder när det behövs?

Det finns i dag två förhållanden som, både var för sig och tillsammans, gör att jag befarar att allt fler chefer och medarbetare på högre befattningar nästan helt har slutat registrera arbetad tid. Och om de ändå gör det sker registreringen inte sällan schablonmässigt och utan att övertid noteras. Därmed finns det inte längre någon som vet exakt hur mycket övertid som enskilda medarbetare arbetar.

Det första handlar om det faktum att många medarbetare och chefer idag sluter avtal med sina arbetsgivare som innebär ”bortskriven övertid”. Det betyder att de får längre semester och kanske lite högre lön mot att de inte får övertidsersättning när de arbetar mer än ordinarie arbetstid. En effekt av det blir ofta att varken medarbetare eller arbetsgivaren längre är intresserade av att kontrollera hur mycket övertid som arbetas. Det andra är att begreppet ”förtroendearbetstid” sprider sig till allt fler arbetsplatser. Med det avses att medarbetarna själva får förtroende, och ansvar, för att styra sina arbetstider. Till exempel kan man välja att om det behövs komma sent och/eller att gå tidigt för att jobba igen tiden längre fram, kanske utanför ordinarie arbetstid. Även för personer som har förtroendearbetstid är det vanligt att den faktiska arbetstiden inte längre registreras, det ligger liksom i sakens natur.

Att det ser ut så här på många svenska arbetsplatser får flera konsekvenser och ingen av dem är av positivt slag. Till exempel riskerar medarbetarna sin hälsa då de ofta jobbar över utan att ta ut kompenserande ledighet – kanske finns det här ett samband med de stora ohälsotal som finns i många organisationer? Dessutom kan de ofrivilliga natt- och helgarbetarna bli skadliga förebilder för andra i organisationen som ser det som händer och tror att de måste leva upp till samma krav. Man kan dessutom fråga sig hur bra det är för de berörda verksamheterna när medarbetarna känner att de måste jobba långt utanför ordinarie arbetstid. Vilken kvalitet når de i sitt arbete och vilket rykte får arbetsgivaren då de berättar för andra om sin arbetssituation? Och sist men absolut inte minst – brott mor Arbetstidslagen kan bestraffas med både fängelse och böter.

Det har antagligen framgått ovan att jag är bekymrad över sakernas tillstånd och jag tror tyvärr att det kan vara ganska svårt att stoppa den trend mot ”arbete alltid och överallt” som finns i vårt samhälle. Men det finns faktiskt en sak som vi skulle kunna göra och som antagligen kommer att hjälpa oss på vägen mot ett långsiktigt hållbart arbetsliv. Det är att se till att alltid registrera all arbetad tid och att noga följa upp statistiken. Då får vi de fakta som är nödvändiga både för att följa gällande lagstiftning och för att kunna förändra sakernas tillstånd då någon arbetar för mycket.

Vad tycker du? Är det okej att ha telefonmöte på nätterna? Ska man ringa en arbetskamrat efter kl. 23.00? Och om inte – varför händer det ändå? Tyck gärna till!

Chefsverkstaden publicerar regelbundet blogginlägg, intervjuer i serien ”Chefer berättar” och nyttiga tips och checklistor i ”Veckans verktyg”. Om du vill vara säker på att inte missa något kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev och du är förstås alltid välkommen att besöka oss i www.chefsverkstaden.se.